-
På måndag börjar jag jobba. Dock bara till fabriken stänger ned, men ändå. Jag börjar jobba.
Jag ser bilder på små bebisar på instagram, och inser hur fort tiden har gått. Mina bebisar är inte bebisar längre och nu börjar allvaret för mig. Vilket innebär att någon annan ska ta hand om dom från tidig morgon till sen eftermiddag. Första veckan kommer att vara outhärdlig för mig. Jag vet att de är i goda händer, men det kvittar faktiskt. Jag kommer att sakna barnen något fruktansvärt.
Är jag den enda som sitter och grinar (i timmar) över sånt här? Jag tycker det är hemskt.