separationsångest
att kasta har aldrig riktigt varit min grej. Jag är inte en sån där extrem samlare som man ser på tv, men jag är lagom bra på att spara om vi säger så.
Fula kläder man inte använt på ett år, dom kan ju vara bra att ha. om alla andra kläder skulle bli stulna någon gång, eller de kanske kan vara bra om man ska tvätta ALLA andra kläder man äger (händer ju väldigt ofta..?)
Gamla papper och böcker från lågstadiet, kan även vara bra att ha, någon gång. kanske. Om jag skulle bli sugen på att läsa om "nalle plockar svamp i skogen" skriven av Sofie 7år.
Gravidmagen, den saknar jag fortfarande, hade man kunnat spara den hade jag säkert gjort det..
Och det värsta, alla dessa bilder på Leo... Jag har dom på datorn, i mobilen, på internet och hea har några kopior på sin telefon. Min mobil fungerar typ inte längre.
En vettig människa lägger in bilder på datorn och raderar dom sen från sin mobil/kamera. Det funkar inte för mig. Efter alla gånger mina datorer har kraschat så kan jag nu inte radera någon bild från min mobil, OM datorn skulle gå sönder och jag förlorar alla bilder på Leo.
I min mobil finns, förutom spotify med offlinelistor, spelappar och telefonkontakter, 2745st bilder på Leo..
Ca 2000 av bilderna finns redan på datorn, minst två av varje bild.
Det är hemskt, och jag har tagit 15 bilder som ser nästan exakt likadana ut. Såhär säger min hjärna; "Leo har rört sig en millimeter till vänster på bild två, tre och fyra, måste spara allihopa."
usch. Den dagen min mobil lägger av köper jag en extern hårddisk, såna kan man väl lita på?
