2017-01-24

Jag känner mig väldigt optimistisk inför 2017.
Det har varit mycket för oss de senaste två åren känns det som. Sedan jag förlorade jobbet på ericsson har det varit väldigt mycket upp och ner för oss. Jag har haft ögoninflammation säkert 30-40 gånger under hela 2016.
Jag började arbeta inom förskola som vikarie efter min tid på ericsson. Jag trivdes och övrig personal trivdes med att ha mig där, men det verkar som att bakteriepåslaget blir för stort i den miljön så efter att ha blivit erbjuden tjänster 3 gånger så slutade jag vikariera. Jag trivdes bra, så det var trist, men det kändes inte rättvist varken mot mig själv, övrig personal, barn eller föräldrar då jag var sjuk varannan vecka minst. Jag får fortfarande ögoninflammationer med jämna mellanrum, de är dock inte lika kraftiga nu för tiden och kommer inte lika ofta, men om 5 dagar så har detta pågått i ett helt år.
 
Jag lyckades hitta ett nytt jobb, inom industrin, och jobbade på i ungefär två veckor när Alva en morgon vaknade och hade spräckt sin trumhinna. Penicillinkur för henne som inte hjälpte alls, men efter 3 kurer penicillin så blev hon frisk. Då hade jag och Hea delat exakt lika på all vab som blivit, det blev nog totalt 4 veckor. Men företaget tyckte att jag hade varit för lite på jobbet (trots att jag faktiskt jobbat mer än jag varit hemma) så jag blev uppsagd.
Kort därefter krockade jag med bilen, bilen fick skrotas men det gick bra.
Senare samma månad fick jag åka till eskilstuna med ambulans på grund av kraftiga magsmärtor och blod istället för avföring (jättenice).
En kort tid efter det så började det brinna hemma hos oss, jag hade en skärbräda på spisen och plattan gick igång och skärbrädan tog eld.
Ja, ni hör ju vilken fantastisk tid det varit. Allt har såklart inte varit kaos men det har varit svårt att hinna resa sig innan nästa nedslag kommit.
 
Men nu börjar det verkligen ordna sig för oss.
I februari har jag tid i örebro för en utredning på mina ögon. De ska även kolla upp felet på min mage i februari. Jag har blivit antagen till att studera!!! Barnen är friska, jag känner äntligen att jag har mer ork och energi till saker, jag känner mig gladare och det känns på något sätt som att vi håller på att kliva ur en dimma av kaos.
 
Till något annat kul -  jag ska påbörja kbt för att bli av med getingfobi! Jag har varit livrädd för getingar i hela mitt liv, eller iallafall så länge jag kan minnas. När jag var mindre så tog jag sönder ett bålgetingbo med handen. När jag var ungefär 16 år så hade det faktiskt blivit lite bättre. Rädd var jag fortfarande men det var helt klart hanterbart. Men så var jag ute med en kompis på kvällen och fick in en geting i min långärmade tröja och blev stucken. Jag slet av mig tröjan och getingen flög ut men den var förvirrad och arg så den fastnade på något sätt i mitt hår och stack mig flertalet gånger i huvudet. Efter detta så spårade det ur. Så fort jag hör ett surr sommartid så får jag panik. Börjar se mig omkring och flaxa, springa, skrika, ja... Folk i min omgivning både skäms och blir arga på mig. Så det var hög tid att ta tag i detta, vill absolut inte att barnen ska bli lika rädda.
 
Nu ska jag ta och rensa min mail innan det är dags att gå och hämta barnen. Har nära 4000 mail att gå igenom för att sedan kunna ha koll i inkorgen ifall skolan mailar!