oktoberbebis

Denna ständiga fråga - var tar tiden vägen?

Kan ni fatta att Alva i februari blir 11 månader gammal, och därmed också snart ett helt år gammal. Leo blir tre det här året. TRE.

Snart börjar en helt ny vardag för oss, och det är med skräckblandad förtjusning måste jag säga. Runt den första mars så flyttar vi, den 15e mars fyller Alva ett, den 30e mars börjar vi skola in henne på förskolan och den 13 april börjar jag återigen jobba.. Inga fler uppehåll på många år (om inte Ericsson lägger ner då, förstås) och väldigt mycket mindre tid med barnen. Jag ser framför mig att jag börjar jobba i april och sen plötsligt vaknar upp en dag och de är sisådär 5-6 år..

Men, så får vi ju inte glömma att man faktiskt får lön när man jobbar. Det blir lite skillnad emot föräldrapenning, och det kommer att bli skönt. Samt den sociala biten man får på jobbet.

Barnen har blivit så stora att jag nästan glömmer bort att jag fött dom, det känns som att de liksom alltid har funnits här och förlossningen är ett svagt (men ändå starkt) minne.

Leo är inne i en trotsig period.. Han kastar saker, slåss, slår Alva och bara stretar emot vad man än ska göra. Men det hör åldern till och jag försöker att påminna mig själv om det varje dag. Jag vet inte hur jag ska reagera eller vad jag ska göra. Det finns liksom ingen rutin för det ännu. Ibland skrattar jag, ibland gråter jag, ska man ignorera, ge "time out", avleda, kramas? Ja, jag vet inte. Vi provar oss fram (tills det går över...), känner lite att det får bli som det blir. Vissa dagar är bra, vissa är mindre bra. Idag var en jättebra dag! Leo var glad, vi gick på stan, kollade i leksaksaffären, gick därifrån utan problem, åkte till mormor och han har skött sig väldigt väldigt bra igenom hela dagen. Han sa "jag älskar mamma" (och han älskade också Casper, Hannes, mormor och morfar ☺️) när vi satt och kvällsfikade hos min mamma. 

När jag inte stressar så blir han lugnare.

Han kan färger, vissa sätter han klockrent. Blå, gul, rosa, röd och svart. Sen tror jag att han kan grön också men det håller han inne med haha..

Han äter bättre än han någonsin gjort tidigare och är på sitt bästa humör när han vaknar på morgonen.

Alva går snabbt längs med möbler, hon står inte riktigt själv ännu men övar massor på det. Hon äter hur bra som helst, hon äter bitar (som Leo inte gjort förrän nu, typ ris och liknande saker). Det är nog inget som hon inte tyckt om hittills. Jo, broccoli. Det spottade hon ut, men det har vi bara testat en gång.

Hon går jättebra med sin lära-gå-vagn.

Hon tar efter Leo och iakttar nog mycket hur och vad han gör. Leo leker nästan bara med bilar och det är vad Alva helst också vill leka med. Hon vet hur bilarna låter när de kör för när hon tar en bil så kan hon helt plötsligt börja "brumma".

Hon somnar alltid själv i sin säng, men vaknar en gång för att få komma över till vår säng..

Hon sover endast hela nätter om hon får sova i vår säng och vi har inte orkat med den brutala sömnbristen som blir när man ska försöka vänja henne vid att somna om i sin egen säng och hon kommer att väcka Leo.. 

Vi gör helt enkelt det mest bekväma för stunden, även om vi vet att vi säkert får lida för det sen. Men, nu prioriterar vi sömn och glada föräldrar.

Andra saker hon kan är att vinka och klappa händerna. Hon vet vad ajaj betyder och hon blir allt oftare sur om hon inte får en sak hon väldigt gärna ville ha, kan vara vad som helst - plastpåsar, vassa knivar, kattsand, bajsblöjorna vi ska kasta. Hoppas hon en dag tackar mig för att jag gjorde henne besviken.. 

Imorgon ska Leo vara hemma från dagis. Hea är klar med sin utbildning nu, så vi tänkte gå till öppna förskolan hela familjen tillsammans, eftersom att jag och hea kommer jobba snart nog, och båda barnen kommer vara på förskolan.