Lycka
Det är 564 dagar sedan jag blev mamma. Det är rätt långt tid ändå. Man tycker ju att jag borde ha förstått vid det här laget, att jag faktiskt har två barn. Inte bara ett - utan två! Men faktiskt så kan jag fortfarande känna den där känslan jag fick efter förlossningen - bara tanken av att det faktiskt är mina egna barn är för stor att ta in och sedan kommer en våg av lycka som går genom kroppen.
När vi var på busfabriken i lördags så såg jag alla barn springa omkring där, mitt bland alla barn så stod mitt barn. Min son. Då kom det där lyckoruset från ingenstans och jag började tänka på hur oerhört glad jag är över allt jag har.
Jag har tidigare känt att jag inte har något speciellt jag är duktig på, och jag har tyckt att jag aldrig riktigt åstadkommit något.
Men det här, mina barn och min familj slår ju allt med hästlängder. Jag känner nu att jag äntligen åstadkommit något otroligt bra, som jag är så fruktansvärt stolt över.
Tänk bara att det ska vara så svårt att ta in att detta faktiskt är min vardag nu för tiden
